Klockor i underrättelsevärlden - redskap för överlevnad
I dagens digitaliserade värld har armbandsur i princip blivit överflödiga i människors vardag, men i den mystiska världen av globalt spionage är de fortfarande centrala. Wristbuddys förklarar varför.
Solen var skarp i ögonen, den lyste starkt som en svetslåga. Jag omslöts av en tropisk dröm. En lätt bris mot kroppen, havets närande, omisskännliga dån, den mjuka sanden under fötterna. Vi satt på de vanliga plaststolarna intill en enkel bar på stranden, några kollegor och bekanta, i en konfliktdrabbad del av Afrika. Mittemot mig satt en ”attaché” från USA:s ambassad. Eller snarare en marinkårssoldat, att döma av kroppsskyddet och det självsäkra uppträdandet. CIA. Vi diskuterade säkerhetschefen vid krigsförbrytartribunalen i Freetown, som misstänktes smuggla diamanter. ”Du kommer att åka hem i en liksäck”, sa min norska kollega på klingande norskengelska och syftade på dem jag umgicks med. Men jag överlevde.
Berättelsen ovan är sann. Jag kom att tänka på den när jag hittade en artikel i Hodinkee, den stora amerikanska nättidningen om klockor, om mekaniska klockors betydelse för USA:s underrättelsetjänst. Den skrevs av en före detta CIA-handläggare, som är anonym.
Det är lustigt, men det är faktiskt vad de kallas, ”handlers”, ungefär som socialarbetare: operativa spioner som samlar in underrättelser åt USA i världens alla hörn med livet som insats.
För övrigt godkändes artikeln i Hodinkee av CIA:s granskningsnämnd för förhandsklassificering för att förhindra att sekretessbelagd information läckte ut. Det är förstås också uppmuntrande.
Klockor har funnits i flera hundra år, och när 1900-talet var ungt hade dessa små mekaniska tidmätare fått armband och börjat dyka upp på handlederna hos allt fler vanliga människor världen över.
Under det senaste decenniet eller så har armbandsurets betydelse som tidmätare i princip försvunnit. Det beror förstås på att mobiltelefonen har spridits snabbt i samhällen världen över.
Men i underrättelsevärlden (författaren till Hodinkee-artikeln nämner utländsk underrättelseinhämtning, hemliga operationer och kontraspionage) är de fortfarande högst relevanta. För det första är tidtagning - ibland handlar det om sekunder - helt nödvändig för en operatör ute i fält. Det kan vara en fråga om liv och död.
Men varför kan man inte bara använda en mobiltelefon eller en smartklocka, som vanligt folk?
De mekaniska armbandsurens användningsområden
I James Bond-filmerna ses den brittiske superagenten ofta bära dyra armbandsur. I filmerna fram till 1989, från Sean Connery till Timothy Dalton, är det främst Rolex Submariner, medan Omega Seamaster, som du vet, tog över rollen som Bonds tjänsteklocka när Pierce Brosnan gjorde entré 1995. På bilden ser du den med en metallänk, men i dag kan du enkelt byta ut Rolex-länken mot en Rolex-läderrem eller en Rolex-gummirem för större mångsidighet.
Den här typen av exklusiva dykarur syns dock också ofta på verkliga spioners handleder. För det första är användningen av mekaniska armbandsur för underrättelseoperatörer mycket bredare än att bara mäta tid. De är också verktyg med flera andra viktiga funktioner.
Mekaniska klockor används för att bygga relationer och rekrytera agenter genom gåvor och mutor. De används där spårbara elektroniska enheter inte kan användas, som betalning i nödsituationer, vid analys av utländska ledares psykologiska profil och så vidare.
Rekrytering
Mekaniska armbandsur spelar en central roll i underrättelseofficerens eget arbete, men används också som betalning eller muta för att rekrytera agenter. Som en ”operativ gåva”.
Och en mer exklusiv klocka är en idealisk gåva, eftersom den genast känns igen av de flesta - från lurviga rebellledare i Afrikas mörkaste hörn till välklädda diplomater i Genève. Den kan bäras som ett smycke, ge agenten status och underlätta rekryteringen.
Ett extremt exempel är det guldfärgade Patek Philippe-fickur som en ung Dalai Lama fick i gåva av USA:s president Franklin D. Roosevelt 1943, enligt uppgift för att få den lille Dalai Lama att gå med på att USA skulle bygga en väg genom Tibet för att hjälpa kineserna mot japanerna.
Klockor kan också användas för att inleda ett samtal med en utländsk underrättelseofficer (beroende på vad hen har på sig), i hopp om att få kontakt och kanske börja bygga upp en relation.
Spårningsfria hjälpmedel
I en värld där elektroniska enheter kan spåras utgör de alltså en säkerhetsrisk för fältoperatörer. Det innebär att mekaniska armbandsur används för det de ursprungligen konstruerades för: att mäta tid.
En pålitlig klocka kan därför vara avgörande för att genomföra ett uppdrag utan att lämna digitala spår, som utländska säkerhetstjänster kan utnyttja och därmed utsätta spionens liv för fara och i slutändan hota den nationella säkerheten.
Betalningsmedel i nödsituationer
En anledning att bära en exklusiv klocka under ett uppdrag är att den kan fungera som ett värdefullt förhandlingskort i en krissituation. Om du är i nöd kan klockan fungera som en valuta som kan bytas mot ett gömställe i en källare, transport till gränsen eller något annat.
Dessutom är en Rolex mycket smidigare och säkrare att bära (det vill säga på handleden) än guld eller kontanter, som lättare kan tappas bort.
För övrigt ingick klockor i de så kallade ”life barter kits” eller ”escape & evasion kits” som amerikanska stridspiloter bar med sig i planen under andra världskriget och kalla kriget. De skulle användas som betalning i en nödsituation efter en krasch bakom fiendens linjer.
”Krigszonsklocka”
När en amerikansk underrättelseofficer har slutfört sitt uppdrag, som ofta innebär stor fysisk och psykisk påfrestning och kanske är en milstolpe i själva livet, är det vanligt att hen belönar sig själv med en gåva - ofta en exklusiv klocka. För att minnas och bli påmind. En ”krigszonsklocka”, helt enkelt.
Det kan vara en Omega Seamaster eller Rolex GMT Master som införskaffats under ett stopp i Doha eller Dubai. James Bond, hur fiktiv rollfiguren än är, sägs ha ett förvånansvärt stort inflytande på valet av armbandsklocka i dessa sammanhang.
Breitling och Panerai är också populära bland CIA-agenter som verkar i Afrika och Mellanöstern. Båda säljer pålitliga och hållbara klockor som har ett högt bytesvärde tack vare sin igenkännlighet och status. En annan populär klocka är Tudor Black Bay 58.
Den mekaniska klockans fortsatta betydelse
Mobiltelefonen, som har trängt in i världens alla hörn och gjort armbandsklockan överflödig, har en svaghet: den är mycket svårare att läsa av.
Det är samma problem som en gång drabbade fickuret och ledde till armbandsklockans uppkomst. Den föddes i skyttegravarna under första världskriget och i de tidiga flygplanens cockpit, där man upptäckte att det var mycket opraktiskt - och därför farligt - att behöva gräva i fickorna efter klockan.
Det går så mycket snabbare att bara vrida på handleden och se vad klockan är inom en sekund. Och därmed överleva. I dag finns det förstås smarta armbandsklockor som gör behovet av en mekanisk klocka ännu mindre.
Så den mekaniska armbandsklockans minskade betydelse som tidmätare kan vara ett faktum för gemene man, men för en underrättelseagent i fientligt territorium kan hans (eller hennes) överlevnadsverktyg också användas till just det - mäta tiden snabbt, effektivt och osynligt. Och den är fortfarande överlägsen en mobiltelefon eller en smartklocka.
Jag önskar att jag kunde förflytta mig tillbaka till den där soliga söndagseftermiddagen på Lumley Beach i Freetown för att se vilken klocka min bordskamrat - ”attachén” från USA:s ambassad - hade på sig den dagen. Det föll mig förstås aldrig in att spana in hans klocka när det hände. Nej, jag tror inte att jag hade varit någon vidare underrättelseofficer.